Billie Black

Årtalet är 1925. Över 100 dansglada människor firar Amerikas nationaldag på Klubben "Pickwick" i Boston. Helt plötsligt försvinner dansgolvet. Rasar ned precis under de firandes fötter. Siffran på de som fick sätta livet till i denna hemska olycka varierar. Men man kan dra slutsatsen att hälften i alla fall strök med.
Vad orsakade kollapsen av byggnaden som huserade Pickwick Club? Ja det vet man inte riktigt men visst hittade man något att skylla på.



Många i dåtidens Amerika såg den nya vilda dansen Charleston som ett hot mot ungdomens goda moral. Så ja, låter det inte logiskt att den enorma gungning som skapas då över 100 människor sprätter på sina ben i den vilda dansen, kan få ett hus att kollapsa. Ja! Det lät vettigt tyckte många och där har vi syndabocken. Så praktiskt.
Det gick så långt att dansen förbjöds. Men detta förbud varade inte länge då alla ungdomar hade blivigt galna i dansen och det gick bara inte att stoppa. Visst är det intressant?

Här är ett mysigt klipp på ett fint par uppträdande..

.

...Ja för det var nästan så det höll på att bli, några timmar innan premiären av "La Revue Négre", i Paris 1925.
Ja ni vet, Josephine Baker. Den Afro-Amerikanske dansösen som slog ned som en komet i Frankrike.
När jag gick en liten kurs nyligen på universitetet som hette "Flärd och Film". Pratade vi mycket om Josephine Baker och jag lovade mig själv att läsa allt jag kunde hitta om henne. Så jag började med att önska mig en bok i julklapp och den läser jag nu. Och där läste jag om detta spektakel! Att det kunde ha tagit slut innan det ens hade börjat! Gode Gud! Och allt pga lite kärleks trassel och slarvig användning av en hårprodukt.



Jo ni vet, Josephine hade många älskare och en av dessa var otrogen mot henne precis när de kommit från USA till det nya landet. (Han var gift och var otrogen mot sin fru med Josephine och var sen otrogen mot sin älskare med andra kvinnor, pust) Detta upprörde henne enormt. När hon kvällen innan premiären gick för att lägga sig så smorde hon in sitt hår med ett medel som skulle göra det rakt. Grejen var bara den att hon glömde att läsa på förpackningen att det skulle tvättas ur. Så när hon vaknade upp på morgon hade medlet brännt av stora delar av hennes hår.
Detta fick bägare att rinna över och Josephine försökte fly från premiären, hem till några vänner där hon var på väg ned från balkongen...Jisses vilket drama. Men en modig man drog henne in i säkerhet igen, och det kan ju vi och hela världen tacka gud för!



Bilderna har jag lånat från Music2MyEars Flickr.


.

Scrimshaw är namnet på en konstform som startade i början av 1800-talet. Hantverkarna i detta fall var
Val-fiskare, och materialet var biprodukterna av deras fångster.
En ganska rå och hemsk konstform när man tänker på det, men jag kan inte låta bli att charmas. Jag tänker tillbaka på dessa grova val-fiskare som stunddels troligen var jätte uttråkade. Hur de då satt och rispade sina minnes märken.
Och man får komma ihåg att det inte var förbjudet att jaga val på den tiden.

 

Paul Baxendale har en charmig blogg som är värd att kolla in, och där har han gjort en fin fin guide till hur man själv kan bemästra denna fantastiska konstform. Klicka på länken här för att komma dit. Scrimshaw tutorial
Tyvärr så är det nog lite knepigt att hitta material, val och mammut är ju inte direkt vanligt i sverige...
Men man kan nog få tag i ganska mycket horn. Man kan även använda renkokta ben från diverse djur. Men då jag är vegitarian vill jag helst slippa den proceduren....
De gamla sjöfararna använde såklart sig inte av fotopapper vid överföring av bilder. Utan de svartade troligen ner hela ytan och började rispa fram diverse motiv från minnet. Det är ju det som är så charmigt, råheten i det hela....


(alla bilder är funna på ebay)


.